Jag fick min Artros-diagnos redan som tonåring. Det började med att jag fick problem med mina knän och jag fick göra flertalet artroskopiingrepp i 20-års åldern, då de tog ut brosk o rensade i knälederna.

När jag var ca 25 år sa min läkare att mina knän var som på en 80-åring och att jag riskerade att hamna i rullstol inom 10 år. På den tiden var det inte tal om några proteser osv, utan jag fick domen att jag så småningom skulle hamna i rullstol.

När jag och min f.d. man byggde hus i slutet av 80-talet så valde vi att bygga ett enplanshus som enkelt skulle gå att handikapp anpassas, ifall jag skulle hamna i rullstol längre fram.

Som tur är hade min läkare fel, eller kanske snarare, tack vare mina livsstilsförändringar sitter jag fortfarande inte i rullstol ☺️

Under hela mitt vuxna liv har artrosen begränsat mig, och jag blev handikappklassad på arbetsförmedlingen i slutet av 80-talet.
Det började med knäna, sen händer och fötter.

Jag har problem även med nacke, axlar och höfter, men det är så många år sen jag slutade gå till doktorn så jag vet inte om det är artros eller ej, diagnosen i sig är inte viktigt för mig, det är hur jag mår som är det viktiga.

Genom åren har jag ätit mycket inflammationsdämpande och smärtlindrande och fått kortison injektioner, men inget hjälpte mer än för stunden, och det störde mig, jag ville ju må bra eller bättre på längre sikt, inte bara några veckor hit och dit.

För snart 20 år sen fick jag nog och valde att prova den alternativa vägen, något som var helt nytt och främmande för mig.
Jag har en 2-årig gymnasie-utbildning i kost- & näringslära och har från 2007 uppdaterat mina kost- & näringskunskaper och sedan 2010 gått många holistiska utbildningar.